Utredning om stärkt rättssäkerhet i skatteförfarandet

Skatteförfarandelagen, som trädde i kraft den 1 januari 2012, har samlat alla bestämmelser om skatteförfarandet som tidigare fanns utspridda i olika lagar. Genom den nya lagen har reglerna tydliggjorts och förenklats i syfte att stärka rättsäkerheten. Lagen har dock inte medfört några väsentliga materiella ändringar trots att flera brister i rättssäkerheten påtalades av samtliga remissinstanser. Regeringen har dock den 8 mars 2012 beslutat om direktiv (Dir 2012:14) till en utredning som ska lämna förslag på hur rättssäkerheten i vissa delar av skatteförfarandet och vissa förfaranden hos Tullverket kan stärkas ytterligare.

Utredningen ska bland annat annalysera följande.

• Analysera systemet med skattetillägg och skattebrott respektive tulltillägg och tullbrott, bl.a. med beaktande av Europakonventionen, samt ge förslag på lämpliga författningsändringar i syfte att ytterligare stärka rättssäkerheten för enskilda. Regeringen konstaterar att systemet med skattetillägg och skattebrott inte har enligt Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen bedömts strida mot Europakonventionens krav när det gäller rättigheten att inte bli lagförd eller straffad två gånger, s.k. dubbelbestraffning. Då reglerna har utsatts för kritik från olika håll i Sverige finns dock skäl att se över reglerna. Det ska framhållas att översynen inte syftar till att avskaffa någon av sanktionsformerna. I direktivet framhålls att skattetillägget är ett mycket viktigt verktyg för att säkra ett korrekt uttag av skatter och avgifter, vilket i förlängningen har stor betydelse för att upprätthålla förtroendet för det svenska skatte- och avgiftssystemet. Denna administrativa sanktion ska därför finnas kvar. Även straffrättsliga sanktionsmöjligheter ska finnas kvar då de har en viktig preventiv funktion. Det handlar således om att undersöka olika alternativ för stärka rättssäkerheten och samtidigt bibehålla effektiviteten i Skatteverkets kontrollverksamhet och kvaliteten i enskildas uppgiftslämnande till Skatteverket. 
• Analysera nivåerna på skattetillägg och, om det bedöms lämpligt, föreslå ändrade nivåer els i syfte dels att finna en rimlig balans mellan rättviseaspekter och allmänpreventiva aspekter, dels att sanktionerna ska framstå som skäliga. 
• När det gäller skattetillägg ska utredningen även analysera frågor som rör normalt tillgängligt kontrollmaterial och risken för skatteundandragande samt, om det bedöms lämpligt, föreslå författningsändringar i uppnå bättre och enklare regler samt ökad förutsebarhet. Enligt regeringen bör utredaren skapa förtydliganden kring uttrycket normalt tillgängligt kontrollmaterial och i detta sammanhang göra överväganden när det gäller om skattetillägg ska tas ut när det inte finns risk för skatteundandragande. 
• Analysera reglerna om tredjemansrevision och föreslå författningsändringar som ytterligare stärker rättssäkerheten. Behovet av utredning motiveras av integritetsaspekter som har att göra med att någon som inte är föremål för kontroll utsätts för revision och att den som kontrolleras inte känner till det. Skatteverket har bland annat kritiserats för att utföra tredjemansrevision där verket utan någon konkret misstanke om skatteundandragande eftersöker icke preciserade handlingar för att hitta något av intresse, ibland benämnt ”fishing expeditions”. Vidare har det ifrågasatts om insamling av stora mängder uppgifter är ett effektivt arbetssätt för Skatteverket och om det är ett proportionerligt ingrepp i relation till den som har handlingarna. Eftersom tredjemansrevision är ett mycket viktigt instrument i Skatteverkets kontrollverksamhet i strävan att var och en påförs den skatt eller avgift som han eller hon enligt de materiella reglerna ska betala bör möjligheten till tredjemansrevision finnas kvar. Utredningen ska således endast se över utformningen av de aktuella bestämmelserna. 
• Analysera reglerna om ersättning för kostnader för ombud, biträde eller utredning i ärenden och mål om skatt m.m. och föreslå författningsändringar som ytterligare stärker rättssäkerheten. Skatteförfarandeutredningen fann två problem med att ersättning normalt enbart beviljas om den enskilde vinner bifall till sina yrkanden i ärendet eller målet. Det första är att den enskilde inte kan få besked i ersättningsfrågan förrän ärendet eller målet har avgjorts slutligt och därför kanske avstår från att ta den ekonomiska risk som det innebär att anlita ett biträde. Det andra är att enskilda som har behövt ett biträde och som för en befogad process inte får någon ersättning vid en förlust, vilket innebär att det finns nödvändiga biträdeskostnader som inte ersätts. Eftersom den undersökning som utredningens förslag vilade på inte bedömdes ensam vara tillräcklig för att besvara de två frågorna gick det därför enligt regeringen inte att ta ställning till utredningens förslag i propositionen till skatteförfarandelagen. Regeringen anser därför att det finns skäl att ytterligare utreda utformningen av bestämmelserna.

Uppdraget ska redovisas senast den 9 september 2013.Som skattejurist och ombud i skattemål ser jag fram emot att ta del av utredningens överväganden och förslag.